Jag vill bli en soloprenör

01022015-09012015-IMG_6942

Att våga ta steget och bli sin egen hur gör man det? Hur vågar man ta steget ut i det okända och hur gör man för att nå ut till andra om man är obekväm med det? 

Att starta ett företag har jag velat göra i över tio år. När jag bodde i London och jobbade i klädbutik så fick jag en idé om att öppna ett café. Ett litet ställe där jag skulle servera goda mackor, lättare lunch. Så här har jag tidigare skrivit om caféet:

Ett café i skandinavisk 50-talsstil, enkel meny med olika smörgåsar och lättare lunch, kaffet kan beställas i termosar (inspiration från Café String på söder i Stockholm), på eventkvällar serveras vin och öl. Bredvid caféet finns en liten butik med konst av lokala förmågor, utvalda loppisprylar eller mathantverk. En del kvällar hålls det öppet för poesiläsning, skrivcirklar mm

Namnförslag: Oats & Scones, Small cookie in a big city, Bluebell, Påtår, From Home to Here, Good Times & Old Vibes.

 Jag kom en bra bit i planeringen av caféet, skaffade massor av material över att starta eget, kollade upp lediga objekt, vilket område osv. Men det var stora planer och jag var osäker på att klara av det ensam. En god vän gick igång på idén med butiken, och tillsammans började vi drömma om ett ställe med kurser och där vi skulle sälja konst/produkter av småföretagare. Men återigen var det bara drömmar och vännen flyttade hem till Texas. (Kul är att hon faktiskt gjorde slag i saken och hon har idag en butik med just detta. Längtar till jag får åka och hälsa på.)

I samband med allt detta ställde jag mig också frågan om jag verkligen ville stanna i London. Skulle jag starta eget betydde ju det en lång tid framöver. Nej det ville jag inte. Det gav istället moroten att flytta hem.

Några år senare var jag där igen. Tankarna om att starta eget. En secondhand-butik på söder som skulle heta ”Horses”. Tanken var att sälja produkter loppis/hantverk/Konst med ”häst” som tema. För det lustiga var att jag hittade så många fina saker och kläder med hästtryck på. Gick på starta eget-mässan, skaffade återigen massor av informationsmaterial. Hittade den perfekta lokalen på söder men hade inga som helst finanser. Så det gick i stöpet det med. Det jag började fundera på var varför jag så gärna ville starta eget, och den största orsaken var ju att jag ville jobba ensam. Att vara anställd på ett ställe i flera år har aldrig tilltalat mig. Det är väl därför jag hoppat runt så mycket, aldrig känt mig nöjd. Men att starta butik/café betyder ju att jag ska ha anställda och även om jag har varit butiksledare så är det inget jag strävar efter. Nej jag vill bli min egen lyckas smed.

Nu går jag i tankarna igen, fast denna gång kommer det bli av. Jag ska inte starta ett café eller någon butik, jag ska börja erbjuda mina tjänster inom foto och text. Jag ska bli SOLOPRENÖR alltså en enmansföretagare som jobbar självständigt. Något namn på företaget har jag ännu inte, Det finns ju redan en med samma namn på min gata men jag bollar för fullt. Egentligen skulle jag gjort det här för längesen men allt tar sin tid. Och min stora skräck är att ge mig ut där, i det okända. Att behöva nätverka för att få jobb, kontakta främlingar, sälja mig själ. Allt känns oerhört läskigt. Det är ju liksom så enkelt och tryggt att sitta hemma på kammaren och planera, drömma, tänka ja! Så ska jag göra. Sen då. Hur kommer man till skott? Men när jag tänker på vad jag har för val: att stanna som timvikarie inom vården, eller göra det jag tycker om, ja då borde ju svaret vara enkelt. Och det är det. Nu har jag ju mjukstartat med att skriva för vår lokala tidning på ideellt basis, jag vet flera här där jag bor som redan gått min väg så tanken är att rådfråga dem. Däremot vill jag ju inte konkurrera med andra så jag måste tänka lite utanför boxen om det ska gå vägen.

Här är några fantastiska personer som inspirerar mig och som är egenföretagare.

Louise som driver bloggen lugnochfin.se hon kallar sig för Soloprenör ett perfekt namn tycker jag.
Åsa-Saga på asasaga.se som erbjuder fina e-böcker med tips och råd för högkänsliga.
Jonna som fotar och skriver på jonnajinton.se och nyligen vann bloggpriset Årets inspiratör.
Anna som jag nyligen hittat till på annalovind.com skriver om kreativitet mm
Och Rania – fotograf med den fina bloggen rowantree.se

Sen finns det ju så många fler!

Hur gjorde du när du tog steget? 

01022015-09012015-IMG_6942

2 Comment

  1. Louise says: Svara

    Åh, tack fina du för mention! =)

    Jag blir så glad av att läsa detta. Ser helt klart varför egenföretagandet inte klickat för dig tidigare. Det finns ju så många former av egenföretagare. Ärligt talat kan jag nog inte tänka mig något jobbigare än att vara typ butiks- eller caféägare. Det ansvaret, alla de fysiska produkterna, kunder, anställda, avtal, logistik, herregud… Då hade jag hellre varit anställd. =D

    På nätet är det en helt annan grej. Det är det som varit avgörande för mig. Man kan faktiskt starta upp en verksamhet online med nästintill noll risk och investering. Man kan sälja tjänster och digitala produkter med extremt goda marginaler, och utan att behöva ha ångest över lager, tillverkning, paketering, returer, et.c. Man kan nå ut till både en bredare eller en mer nischad målgrupp, utan att nödvändigtvis spendera pengar på marknadsföring. Man kan jobba varifrån man vill. Ja, jag kan faktiskt inte se några nackdelar whatsoever. =)

    Skickar massa pepp och heja-rop till dig!

    1. Erika says: Svara

      Åh tack för peppen! Jo du har helt rätt angående butiksjobb, när jag var butiksledare så trivdes jag ju inte det roliga var att ändra om i butiken, eller göra budget 😉 Så du har helt rätt, risken är ju relativt liten för jag har inga stora investeringar och jag har ju ett timjobb att ha vid sidan om så länge. Perfekt läge helt enkelt!

Välkommen att lämna ett ord eller två