Hej lördag

12042016-11042016-Niplandskap-7

Idag klev jag upp tidigt för att sätta mig och skriva mina Morning Pages men det gick inte så där bra som önskat, känner mig blockerad och vet inte varför. Trixet då är att inte sluta skriva utan fortsätta så det släpper, inte alltid så lätt men det brukar fungera. Troligen beror blockeringen på alldeles för mycket av allt annat eller jobb rättare sagt, det jobb som ger mig lön. Har dessutom känt mig oerhört trött de senaste dagarna så mina tre efterlängtade vilodagar har mest varit jobbiga. De flesta sociala situationer har känts krävande och jag har försökt hålla dem på miniminivå. Men det är inte alltid så lätt i en by som där jag bor. Då vill jag mer än någonsin flytta till en gård där jag kan vara ute utan att behöva socialisera.

Jag tror många har svårt att förstå den känslan men som högkänslig så tar jag in så mycket mer, jag tar inte bara in samtalet mellan två människor, jag tar in allt runt omkring, det som rör sig, andra som pratar, ljud som uppstår. Är jag trött kan jag inte alls fokusera på ett samtal med fler än en, jag kan heller inte koncentrera mig på en person att samtala med när andra pratar om annat. Skitsvårt är det och så ofta händer det. Då förblir jag tyst och säkert ser det ut som jag lyssnar men allra oftast så är det inte så. Allra bäst fungerar situationer där var och en pratar till punkt, händer inte så ofta dock.

Däremot så gick det hyffsat ok förra helgen då jag var med och arrangerade ett upptaktsmöte inför Urkult. Jag var lite orolig innan över den sociala biten men det gick förvånansvärt bra men jag hade också en bra strategi. Först så såg jag till att vara där tidigt då vi bara var några få som fixade frukost mm, sen när resten av deltagarna började komma var jag redan bekväm och kunde hälsa på några i lugn och ro. Under dagen passade jag på att stå i köket mycket, det behövde fixas kaffe, diskas och så vidare, inget mig emot. Där fick vi inte plats så många så det var min oas. Under mötena så pratade alla till punkt och det var en lugn och bra stämning för det mesta. Även om det hettade till litegrann då och då. Jag såg också till att komma ut på en kort promenad och tog andningspauser på toan. Senare på kvällen var det spelning och även om jag ville se den så höll jag mig utanför för jag kände att jag inte orkade med mer ljud, det var en bra lösning dessutom skulle ju fortsätta nästa dag. Söndagen var även den ok men jag var helt slut när jag kom hem. Kom iväg på en välbehövlig springtur och såg till att ha det lugn och tyst omkring mig resten av dagen. Men jag hade nog behövt varit ledig dagen efter och inte jobbat 13-timmars som jag gjorde.

Så idag är det dags att jobba igen, känner mig oerhört opepp. Men det har att göra med det tråkiga vädret också, snö och regnblask. Jag var ju redo för våren, nu får den ta och komma. På riktigt. Imorgon är det demonstration i Härnösand också som jag borde gå på, men jag vet inte om jag orkar med så mycket folk. Får se hur det känns imorgon helt enkelt, men visst vill jag stå bakom kampen om att behålla Sollefteå sjukhus helt klart. Får väl visa det på annat sätt annars. Nu behöver jag en kanna kaffe så jag vaknar och se, nu har den mesta snön smält igen.

12042016-11042016-Niplandskap-3

 

4 Comment

  1. Jag kan verkligen känna igen mig i det där med att ”zoona ut” när det blir för mycket surr och ljud och människor. Jag är ockås jättekänslig. Det bästa är samtal med en person eller max två samtidigt, i en lugn mijö. Det som är bra när man umgås 3 i grupp är att jag kan få ”zoona ut”, stänga av, och bli tyst i långa stunder utan att få dåligt samvete. Det kan bli så intensivt om jag inte får mina små ”vilor”. Lycka till med ditt skriv-flow. Jag vet hur det kan vara. Det bästa som hänt min skrivarsjäl var när jag gick på skrivarlinje och vi ”tvingades” producera text varje vecka och ibland mer. Det där var bäst. Kreativiteten flödade!

    1. Erika says: Svara

      Kul att du hittat hit! Jo jag brukar också zooma ut, sitter tyst och funderar på annat. Eller lägger märke till de små detaljerna. Det är väl därför jag också ogillar att prata i telefon det är så svårt att verkligen höra vad den andra säger när det pågår annat runt om.

      Jag gick en kurs i kreativt skrivande på distans då skrev jag verkligen regelbundet, men en skrivarkurs där man på plats måste producera det skulle jag nog behöva. Saknar att skriva berättelser, skrev mycket mer förr, då jag var singel. Märkligt det där. Nu är jag mer fokuserad på att fota, men jag vill ju göra både och. ah, vilka I-landsproblem man har 😉 / Erika

      1. Ja varför avstannar skrivandet när man går in i en relation för!? Jag blev tillsammans med någon förra sommaren och mitt skrivande blev stötvis, stundom ingenting. Jag saknade att skriva samtidigt som jag omöjligen kunde göra det när han var i närheten, jag skickade hem honom då och då men det tar några dagar att ”avgiftas” när man umgåtts intensivt med någon, och få tillbaka sig själv och bli ”ren” i tankarna och finna kreativitet. Nu är jag singel och bloggen börjar få liv igen 😉

        1. Erika says: Svara

          ja det är märkligt helt klart. Det är väl därför jag kliver upp ganska tidigt för att få min skrivtid i fred, och vi ordnat ett skaparrum till mig där jag kan stänga om jag vill och det är så skönt. Jag längtar dock till vi hittar en gård där jag kan ha en egen skrivarlya en liten stuga kanske eller en omgjord barack. Det jag också märkt är att poesi inte alls kommer till mig som ickesingel, det skrev jag mycket mera förr, får bli ett av mina mål framöver att värka fram lite poesi. :)

Välkommen att lämna ett ord eller två