Den senaste tiden

Har jag försökt göra sånt jag tycker om.
Har jag försökt att inte tänka.
Alls.
På det som upptagit för mycket tanketid,
på det som jag haft svårt att låta bli att tänka på.

Som att omvända ett tanketvång.

Det har tagit tid.
Det har tagit mycket tid.
Tid har jag – som tur är – haft gott om.

Men inte ork.

Aldrig har jag varit så trött.
Aldrig har jag sovit och vilat så mycket.
Som nu.
I tröttheten har jag inte mäktat tänka,
inte mäktat göra. Läsa. Skriva.

Men nu vänder det. Tror jag.

Och det har tagit tid.
Det har tagit mycket tid.
Tid har jag – som tur är – haft gott om.

Den senaste tiden ­–
lägger jag tid på det som betyder något.