Welcome to our crib

03042014-IMG_5865

03042014-IMG_5842 03042014-IMG_5853

03042014-IMG_5848 03042014-IMG_5843

03042014-IMG_5852 03042014-IMG_5855 03042014-IMG_5857

03042014-IMG_5860 03042014-IMG_5862 03042014-IMG_5902

03042014-IMG_5856 03042014-IMG_5861

03042014-IMG_5863 03042014-IMG_5865

03042014-IMG_5866 03042014-IMG_5867 03042014-IMG_5872

03042014-IMG_5874 03042014-IMG_5878

03042014-IMG_5876 03042014-IMG_5877

03042014-IMG_5880 03042014-IMG_5882

03042014-IMG_5886 03042014-IMG_5888

03042014-IMG_5890 03042014-IMG_5891 03042014-IMG_5892

03042014-IMG_5893 03042014-IMG_5894

03042014-IMG_5896 03042014-IMG_5897

Färg. Vad vore livet utan färg. Detta underbara som förgyller saker och ting, i mönster och kombinationer som godis för ögat. Jag kan inte tänka mig något tråkigare än att leva i ett vitt och grått hem, blekt och sterilt. Vita väggar och köksinredning visst, men det ger ju bara mer utrymme till att färglägga med diverse paletter. Jag kan verkligen falla som en fura över ett fint mönster på en kopp eller ett fat ståendes på en hylla i en secondhandaffär. För jag kan heller inte tänka mig att handla nytt, dyrt och onödigt. Allt finns ju att hitta ändå för en spottstyver av ursprungligt pris. Speciellt om man hittar ett känt märke, då känns fyndet extra fint.

Jag kan nog säga att jag har ett känslomässigt förhållande till mina prylar, det skulle vara svårt att skilja mig från dem. De som hängt med mig genom åren, vissa från livet i London. Som den lilla tavlan med de två katterna; den köpte jag 1998 på en loppis i London. Jag tyckte katterna representerade mig och min vän Jennie. Jag den blonda och hon den svarta. Tavlan har funnits i alla hem jag bott i sedan dess. Och den kommer alltid att hänga där jag bor. Som ett minne om en tid så annorlunda från nu. eller pärlkoftan som jag fick av min mamma då hon var och hälsade på i London. Vi gick på Portobello Market, jag såg koftan men köpte den inte. Sen visade det sig att hon köpt den i smyg, så fint! Den har jag sagt att jag ska ha på mig på mitt framtida bröllop, och det kommer jag ha om det blir av. Eller alla böcker jag släpat med mig. Vissa får hitta nya hem andra kommer bo hos mig för alltid. Som mina poesiböcker. Beatböckerna jag köpte när jag gick kursen i Creative Writing och vi i skrivgruppen åkte till Liverpool och skrev, vi åkte till Prag och Cesky Krumlow och skrev. eller min gamla gitarr som jag hade när jag lärde mig spela i grundskolan. Mamma och pappa hyrde den åt mig, jag klinkade på. Men så slutade jag gitarrkursen, utan att säga till mina föräldrar. När det kom fram att jag ljugit visade det sig att de hade köpt gitarren trots allt. Nu hänger den på vår vägg som ett minne. Och visst ångrar jag att jag slutade, hade så gärna velat kunna spela idag. På hyllan i vardagsrummet har vi samlat föremål från olika resor, min sambo samlar på ikoner, jag samlar på djur. Tillsammans samlar vi på minnen.

I hemmet finns sånt som vi tillverkat själva. Sambon med sina glasverk, min bildväv ovanför sängen, lampan i sovrummet, foton och annat. i köksfönstret hänger en träspade som jag fått av en intressant konstnär när jag läste konsthantverk i Grimslöv. Vi blev brevvänner, han bjöd hem mig och några ur klassen hela hans hem var fullt av färg och roliga konstverk, dikter i ramar. Träsleven använde han när han skapade därefter blev de små konstverk istället. Att få ha ett hem fyllt med värdefulla ting är något jag uppskattar så mycket. Jag tror efter alla år i London i rum som inte kändes så fräscha, var allt jag önskade att få ha ett eget hem. Ett eget hem att fylla med färg, mönster och minnen.

2 Comment

  1. anneli wikström says: Svara

    Håller med dig…älskar färg!!Alla mina tavlor..jag gör blandas oftas i alla färger..även en svart..kan bli med färger…vitt är fräscht..och kan användas till grunden…men det ska omges av saker i färger..tyger..glas..osv..erat hem är så hemtrevligt ….konst..och härliga krydd dofter…det liksom lever!!Kram

    1. Ja jag vet vem jag brås på :) kram!

Välkommen att lämna ett ord eller två